Nationellt programområde Tandvård

Tandvård bedrivs både i regional och i privat regi. Den regiondrivna tandvården benämns folktandvård. 

Den första folktandvårdskliniken startade 1938 och i dag finns omkring 840 folktandvårdskliniker i hela Sverige. Det finns ca 1 800 privata vårdgivare med omkring 2 600 mottagningar. Folktandvården svarar för cirka 85 procent av tandvården för barn och ungdomar i åldersintervallet 0–19 år. Vuxna patienter kan fritt välja tandvårdsmottagning. För den regionfinansierade barn- och ungdomstandvården kan patienten välja mellan folktandvården och privata vårdgivare som har avtal med respektive region.

På tandvårdsmarknaden råder i huvudsak fri prissättning för patient upp till 66 år gammal. 67 år och äldre är delar av tandvården prisreglerad till det av staten genom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutade referenspriset. Inom folktandvården fastställs priserna av respektive region. För vissa behandlingar som omfattas av den särskilda tandvårdsersättningen finns begränsningar av vilket pris vårdgivaren får ta ut.  Tandvården till barn och unga finansieras av regionerna och är avgiftsfri till och med det år då patienten fyller 19 år (tidigare 23 år). 

Målet för tandvården anges i tandvårdslagen (1985:125) och är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen Det kan noteras att tandvård och hälso- och sjukvård lyder under olika ramlagar, tandvårdslagen (1985:125) respektive hälso-och sjukvårdslagen (2017:30). Patientsäkerhetslagen (2010:659) omfattar dock både hälso- och sjukvård och tandvård. 

Ett antal statliga myndigheter har tandvården som ett av sina uppdragsområden: 

Socialstyrelsen ansvarar för kunskapsstyrning och normering genom föreskrifter

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutar bland annat om vilken tandvård som ska ingå i högkostnadsskyddet och om referenspriser för olika tandvårdsåtgärder

Försäkringskassan administrerar det statliga tandvårdsstödet

Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) utövar tillsyn 

Programområdet innefattar både förebyggande vård och behandling inom tandvård och munhälsa. Målet för NPO är att utveckla och sprida kunskap och att den finns tillgänglig för användning i varje patientmöte så att den finns tillgänglig och används i varje patientmöte.

NPO Tandvård består av representanter från de sex sjukvårdsregionerna och två adjungerade ledamöter från den privata tandvården. Samarbete sker främst med andra programområden, Socialstyrelsen och professionsföreningar men även med andra såsom SKaPa (kvalitetsregister). 

NPO Tandvårds övergripande mål är att relevant och aktuell kunskap ska nå professionen och kunna användas i det enskilda patientmötet. Arbetet omfattar därför både framtagande, implementering och uppföljning av nationella kunskapsstöd samt andra insatser för kvalitetsutveckling.

Arbete pågår med att ta fram ett nationellt kunskapsstöd för rationell antibiotikaanvändning inom tandvården. Målet är att bidra till säker och ändamålsenlig behandling, minska onödig antibiotikaanvändning och motverka utvecklingen av antibiotikaresistens.

Arbetet omfattar dels en vägledning för registrering och gradering av dental erosion, dels framtagandet av ett kliniskt kunskapsstöd för undersökning, prevention och behandling av erosionsskador.

Målet är att möjliggöra nationell och systematisk kvalitetsuppföljning av implantatbehandlingar genom strukturerad och automatiserad överföring av data till kvalitetsregistret SKaPa och dess delregister SKRI.

Ett personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp för karies har tagits fram för att förbättra prevention, diagnostik och behandling av kariessjukdom samt stödja implementering och uppföljning av en mer kunskapsbaserad och jämlik vård.

Tandvårdens läkemedel är ett nationellt kunskapsstöd för läkemedelsanvändning inom tandvården. Innehållet finns sedan 2026 publicerat som kliniska kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal och revideras inom ramen för NPO Tandvårds arbete.

En rationell antibiotikaanvändning och minskad onödig förskrivning är en viktig del i arbetet för patientsäkerhet och för att motverka utvecklingen av antibiotikaresistens. Som ett led i detta arbete har en nationell arbetsgrupp (NAG) bildats för att ta fram nytt kunskapsstöd för användning av antibiotika i tandvården. Arbetet pågår under 2026 och syftar till att ta fram nya och uppdaterade rekommendationer för antibiotikaanvändning i tandvården.

Arbetsgrupppen samarbetar nära med STRAMA (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) och har för tandvårdens del ett samarbete inom Strama med namn Tandvårdsstrama. Tandvårdsstrama syftar till att stödja och bidra till en rationell antibiotikabehandling inom tandvården i Sverige. Genom att arbeta för nationella terapirekommendationer och handlingsplaner deltar man i arbetet för en minskad onödig antibiotikaanvändning och för att motverka utvecklingen och spridningen av antibiotikaresistens.

Tandvårdsstrama representerar samtliga odontologiska fakulteter och arbetar med stöd av Folkhälsomyndigheten. Tandvårdsstrama finns också representerat med arbetsgrupper som verkar för tandvården inom respektive region.

Dental erosion är en typ av tandslitage som orsakas av kemisk påverkan av syror utan bakteriell inverkan. Vanliga orsaker är bland annat frekvent konsumtion av sura livsmedel och drycker samt exponering för magsyra, exempelvis vid refluxsjukdom eller upprepade kräkningar. Förändrade konsumtionsvanor kan medföra ökad exponering för erosiva faktorer. Trots ökad kunskap om dentala erosionsskador råder en osäkerhet kring den tidiga diagnostiken. Det händer därför att erosiva skador diagnostiseras och journalförs först när skadorna har nått ett mer avancerat tillstånd.

För att förbättra den tidiga upptäckten och skapa en mer enhetlig bedömning har en vägledning för registrering och gradering av dental erosion tagits fram. Vägledningen publicerades 2023 och omfattar både primära och permanenta tänder. Vägledningen finns att läsa hos Kunskapsstyrningen här: Vägledning för registrering och gradering av dental erosion på primära och permanenta tänder

Parallellt pågår arbete med att ta fram ett kliniskt kunskapsstöd för omhändertagande av patienter med erosionsskador, med rekommendationer kring undersökning, prevention och behandling. Arbetet beräknas vara färdigt 2027.

Dentala implantat (tandimplantat) är en etablerad metod för att återställa tuggfunktion och estetik vid tandförlust.

Med en åldrande befolkning och ökade krav på funktionell och estetisk rehabilitering har tandimplantat blivit en etablerad behandlingsform globalt. Rehabilitering med implantat förbättrar patienters livskvalitet. I Sverige genomgår årligen cirka 40 000 patienter implantatbehandlingar inom det statliga tandvårdsstödet. Behandlingarna har i många fall goda resultat, men det finns dokumenterade variationer och komplikationer. Detta försvåras av att klinisk forskning ofta baseras på selekterade patientgrupper och saknar långsiktig, vardagsnära data.

Trots detta saknas i svensk tandvård en nationell och systematisk kvalitetsuppföljning av implantatbehandlingar. Svenskt kvalitetsregister för tandimplantat (SKRI), ett delregister inom SKaPa, har därför utvecklats för att möta detta behov och erbjuder genom digital spårbarhet och automatisk datainsamling en robust infrastruktur för evidensbaserad och jämlik implantatvård. SKRI syftar till att skapa nationell överblick över implantatvården, upptäcka kvalitetsvariationer, utveckla prediktiva modeller och främja en individanpassad, precisionsinriktad implantatvård.

Säkrare implantatbehandlingar ger stärkt patientsäkerhet – Kvalitetsregister som nyckel för precisionsmedicin är en rapport SKRI tog fram 2025 och som följer upp implantatinsättningar utförda av Folktandvården i regionerna Skåne, Halland, Värmland och Norrbotten mellan september 2022 och april 2025. Folktandvården i regionerna använder Carita/Alfa eCARE som på uppdrag av SKRI utvecklat en första testversion för uppföljning och analys av tandimplantat. Genom inskanning av QR-koder kan uppgifter kring implantatbehandling på ett standardiserat sätt dokumenteras i journalsystemet för att sedan överföras till SKaPa. Den insamlade informationen kan sedan användas i kombination med befintlig data i SKaPa till att få fram information om tandimplantatens funktionalitet.

Insamlade variabler inkluderar behandlingsmetod, implantattyp, komponentegenskaper, patientens ålder och kön samt komplikationer relaterade till implantatbehandlingen. Tekniken möjliggör detaljerad insamling av implantatdata såsom yta, längd och diameter, vilket på sikt kan kopplas till behandlingsutfall och ge kliniskt relevanta insikter för val av implantattyp, kirurgisk strategi och patientfaktorer. Förbättrad spårbarhet, tidsbesparing och högre datakvalitet har också observerats från de deltagande klinikerna.

Karies är en av världens mest vanligt förekommande icke-smittsamma sjukdomar och det tillstånd som orsakar förlust av flest tänder genom livet. Sedan 1950-talet har svensk tandvård varit mycket framgångsrik i arbetet med att förebygga kariessjukdom och minska förekomsten av karies, framförallt bland barn och ungdomar. Trots detta har fortfarande omkring 15 procent av den svenska befolkningen problem med omfattande kariessjukdom.

Karies orsakas av en obalans i den orala miljön som uppstår när angreppsfaktorer ökar eller försvarsfaktorer minskar, vilket kan vara en följd av förändrade biologiska, sociala och medicinska faktorer. Obalanser i munnens biofilm ger upphov till karies som är en sjukdom med flera olika orsaker.

Det finns en samsjuklighet mellan karies och andra sjukdomstillstånd såsom olika kroniska sjukdomar. Dessutom medför behandling med vissa läkemedel en risk för biverkningar i form av muntorrhet, som i sig ökar risken för karies. Kariessjukdomen kan påverka personens välbefinnande och utseende, och leda till smärta, infektioner och tandförluster, samt svårigheter att tugga och tala. Dessutom är det idag känt att det finns ett samband mellan kariessjukdom och allmän hälsa. Detta, tillsammans med det faktum att vuxentandvården i huvudsak finansieras av den enskilde patienten, innebär att kariessjukdom kan leda till stora ekonomiska konsekvenser både för den enskilde och för samhället.

I ett tidigt skede är det möjligt att få skadan att stanna av genom olika kariesförebyggande strategier. Skulle skadorna lämnas obehandlade och utan att obalansen åtgärdas utvecklas allt större skador, vilka kan ge upphov till flera komplikationer. Det är viktigt att patienten får kunskap om kariessjukdomen för att kunna hantera sin sjukdom och medverka i olika inslag i behandlingen. Eftersom kariessjukdom ofta kan motverkas genom god kost och goda munhygienvanor bör dessa vanor etableras i tidig ålder. Därför är det särskilt viktigt att barn får en tidig riskbedömning, och att de som har hög risk för att utveckla kariessjukdom erbjuds råd och stöd.

Förekomsten av karies oförändrad bland barn

Drygt en fjärdedel av 6-åringarna, en tredjedel av 12-åringarna och mer än hälften av 19-29 åringarna har kariesskador i sina tänder. Dessa siffror är i princip oförändrade sedan 2013. Förekomsten av kariessjukdom har minskat för personer mellan 20 och 40 år, men förekommer fortsatt hos de flesta äldre besökare i tandvården. År 2023 hade i princip samtliga vuxna över 50 år en pågående eller tidigare kariessjukdom enligt årsrapporten 2023 för Svenskt Kvalitetsregister För Karies och Parodontit (SKaPa). Den ökade sjukdomsförekomsten i de äldsta åldersgrupperna kan delvis förklaras av att vuxna idag har kvar ett större antal egna tänder högre upp i åren. 

Samverkan är vägen framåt för att minska förekomsten av kariessjukdom

För att minska förekomsten av karies behövs nya metoder, både för att ta hand om de redan sjuka och se till att färre drabbas. Den nationella kunskapsstyrningsorganisationen innebär en möjlighet till förändring. Ett led i en sådan förändring är att utveckla samarbeten, inte bara inom tandvården utan också med andra delar av samhället.

Två exempel som skulle kunna minska risken för barn att utveckla kariessjukdom är samverkan mellan tandvården och barnhälsovården och skolan, samt att tidigt utveckla ett samarbete med föräldrar för att kunna identifiera och stötta barn med hög risk för kariessjukdom. Kariessjukdom kan inte botas i behandlingsstolen utan måste också hanteras av patienterna, men många patienter saknar förutsättningar för detta då de upplever att inte har tillräcklig kunskap om sin sjukdom. Det gör patienterna till den viktigaste samarbetsparten, och innebär att det är främst i patienternas vardag ett vårdförlopp kan göra nytta. Om tandvården och patienterna blir bättre på att hantera kariessjukdom kan det leda till en minskad påverkan på patienternas privatekonomi, men även få positiva effekter på samhällsekonomin

2025 publicerades vårdförloppet för karies och som finns att läsa på länken här:

Indikatorerna i vårdförloppet är:

Andel barn och unga vuxna med karies som efter behandling inte uppvisar nya kariesskador.

Andel vuxna med karies som efter behandling inte behandlas på nytt för samma tillstånd (karies).

Andel barn och vuxna bland de som besökt tandvården som fått en strukturerad riskbedömning.

Andel barn och vuxna som har behandlats för munsjukdom som också får orsaksinriktad behandling.

Andel personer med karies som får åtgärden kvalificerat rådgivande samtal.

Andel tandvårdskliniker och regioner som arbetar med systematisk samverkan mellan tandvård och barnhälsovård för barn 0–6 år i områden med låg socioekonomisk status.

Andel tandvårdskliniker, regioner och kommuner som genomför samordnade insatser där tandvården inkluderas i vårdkedjan.

Andel tandvårdskliniker som arbetar systematiskt för att upprätthålla tandvårdskontakt vid återbud eller uteblivande.

Författningar som reglerar läkemedelshanteringen inom tandvården återfinns framför allt inom Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS) och Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS).

Inom tandvården har tandläkare och tandhygienister rätt att ordinera och förskriva läkemedel inom ramen för respektive professions behörighet. Tandläkaren och tandhygienisten är själv ansvarig för:

• att varje given ordination är lämplig

• att varje ordination och förskrivning, även receptfria läkemedel, journalförs med angivande av ordinationsorsak

• att biverkningar rapporteras i enlighet med Läkemedelsverkets föreskrifter

• att överkänslighetsreaktioner dokumenteras

• att bedöma patientens förmåga att själv klara av sina läkemedel

Tandvårdens läkemedel är ett nationellt kunskapsstöd med rekommendationer för läkemedelsanvändning inom tandvården. Syftet är att ge tandvårdspersonal stöd i kliniska behandlingssituationer.

Från och med den 1 juni 2026 finns innehållet i Tandvårdens läkemedel publicerat på 1177 för vårdpersonal. För att anpassas till publiceringsstrukturen på 1177 har det tidigare sammanhållna kunskapsstödet delats upp i 13 kliniska kunskapsstöd inom olika behandlingsområden. Innehållet reviderades inte i samband med digitaliseringen. De kliniska kunskapsstöden kommer att revideras under 2026–2027 och därefter fortlöpande uppdateras.

Under en övergångsperiod finns även Tandvårdens läkemedel 2024–2025 tillgängligt i pdf-format på Kunskapsstyrningens webbplats.