Vad är Nära vård?
Nära vård är inte en ny organisationsnivå eller en benämning på dagens primärvård, även om primärvården utgör en kärna i den nära vården. Nära vård är snarare ett nytt sätt att arbeta med hälsa, vård och omsorg. Den närmaste vården är den som patienten/brukaren kan ge sig själv – egenvården – samt det stöd kommuner och regioner kan ge för att möjliggöra detta.
En mer tillgänglig, närmare vård kan tillsammans med nya arbetssätt i vården innebära att resurserna inom vård och omsorg kan användas bättre och därmed räcka till fler.
Kärnan i Nära vård är ett personcentrerat arbetssätt som utgår från individens förutsättningar, förmågor och behov. Det innebär att se, involvera och anpassa insatserna efter vad som är viktigt för just den personen.
SKR:s målbild för Nära vård
En god och nära vård:
utgår från individuella förutsättningar och behov,
bygger på relationer, är hälsofrämjande, förebyggande och proaktiv, samt
bidrar till jämlik hälsa, trygghet och självständighet och grundas i gemensamt ansvarstagande och tillit.
Omställningen till Nära vård - en rörelse
Omställningen till Nära vård ändrar fokus för hälso- och sjukvård och omsorg. Man kan likna den vid en rörelse som går från att fokusera på organisation till person och relation, från att vara reaktiv till förebyggande. Rörelsens riktning går också från en fragmentiserad vård till en sammanhängande vård och omsorg. För patienten och brukaren innebär rörelsen att ses som en aktiv medskapare istället för en passiv mottagare av vårdens tjänster.
Från fokus på organisation till fokus på person och relation
Idag lever nära hälften av Sveriges befolkning med en långvarig sjukdom och hälften av dem med två eller fler sjukdomar samtidigt. Då är det viktigt att kunna leva ett gott och så självständigt liv som möjligt. För hälso- och sjukvården handlar det ofta om långvariga relationer med patienter/ brukare där målet inte är att bota utan att stödja ett gott liv med god livskvalitet samt att undvika försämring. Utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård lyfter i sitt andra delbetänkande (SOU 2018:39) att kontinuitet gynnar personligt ansvarstagande, är relationsskapande och leder till ökad trygghet i befolkningen.
Förflyttningen handlar om att flytta fokus från organisationens utbud till att förstå och anpassa hälso- och sjukvårdens tjänster till befolkningens och individens behov. Den Nära vården ska utgå från ett personcentrerat förhållningsätt som utgår från patientens/brukarens individuella förutsättningar, förmågor och behov och bidra till trygghet. Förflyttningen handlar om att i utformningen av hälso- och sjukvården utgå från att relationer är centrala för kvalitet och effektivitet där en stärkt primärvård tar sig an rollen som navet i hälso- och sjukvården.
Förflyttningen i sättet att arbeta leder i vid mening till ökad tillgänglighet, med nya tekniska lösningar som underlättar för människor att söka och hålla kontakt med vården samt att skapa långsiktiga relationer när så behövs och efterfrågas. Upplevd trygghet ska vara ett centralt begrepp i uppföljningen.
Upplevelse av trygghet i äldreomsorg
Socialstyrelsen har i uppdrag att undersöka hur de äldre uppfattar äldreomsorgen. Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? är en rikstäckande undersökning av äldres uppfattning om kvaliteten i hemtjänsten och på äldreboenden. Resultaten bygger på en enkät som skickas ut till personer som är 65 år och äldre och som har hemtjänst eller som bor i ett särskilt boende.
Kontinuitet i primärvård
Kontinuitet är en viktig kvalitet i vården. God kontinuitet i primärvården värderas högt av både patienter och personal. Flera internationella studier visar att god läkarkontinuitet har positiva effekter på sjukvårdskonsumtion, sjukdomsbehandling, patienttillfredsställelse, minskad läkemedelsförbrukning och färre sjukskrivningar och vidareremitteringar.
Kontinuitet mäts med ett internationellt index: continuity of care, COC inom ramen för det nationella systemet för kvalitetsdata inom primärvården, PrimärvårdsKvalitet.
Tillgänglighet till vårdcentral
Tillgänglighet är ett begrepp med flera dimensioner. Det handlar om generella möjligheter att nå hälso- och sjukvården oavsett ålder, sjukdom eller personliga förutsättningar. Tillgänglighet handlar också om att vården ges i rimlig tid men även utifrån fysiska förutsättningar, miljö. Tillgänglighet handlar även om tillgång till information.
Omställningen till Nära vård ska innebära att det för patienter/brukare blir enklare att ta och hålla kontakt med primärvården. Här har därför patienternas upplevelse av tillgänglighet till läkarbesök på vård-/hälsocentral valts som indikator. Den mäts för alla regioner vartannat år i Nationell Patientenkät och frågorna om tillgänglighet avser att belysa patientens upplevelser av vårdens tillgänglighet vad avser närhet, kontaktvägar och personalens tillgänglighet för patienten och patientens anhöriga. Den sammanvägda poängen av de 5 frågorna under dimension tillgänglighet visas.
Tillgänglighet till läkare i särskilt boende
Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver att regioner till kommunerna inom regionen ska avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård i särskilt boende. Lagen förutsätter att kommunerna och regionerna i varje län sluter avtal om omfattningen och formerna för läkarinsatserna.
Idag saknas en samlad, nationell uppföljning av läkartillgången i särskilt boende. I Socialstyrelsens undersökning Vad tycker de äldre om äldreomsorgen efterfrågas de äldres upplevelse av tillgången till läkare på äldreboendet. Deras svar på frågan Hur lätt eller svårt är det att få träffa läkare vid behov? används som indikator.
Från invånare och patienter som passiva mottagare – till aktiva medskapare
Vård och omsorg skapas tillsammans med invånare, patienter och brukare. Det sker såväl på patient/brukarnivå som på patient-/brukargruppsnivå och också ur ett organisatoriskt perspektiv.
En viktig grund för omställningen är att göra den i dialog med invånarna som en viktig grund för utformningen av den Nära vården. Hälso-och sjukvården är en fundamental del i svensk välfärd och det är viktigt att befolkningen har ett högt förtroende för hälso- och sjukvården. Förflyttningen handlar om att i ökad utsträckning ta tillvara patienter och brukares egen erfarenhet och kunskap och att skapa system som stödjer patienter och brukare att leva självständiga liv trots långvarig sjukdom. Det handlar om att skapa lösningar för att stödja patientens/brukarens vilja och förmåga till egenansvar.
Det innebär bland annat att nya tekniska lösningar och nya metoder tas fram som stöder patienter och ger dem ökad tillgång till självdiagnostik och till monitorering och behandling i hemmet. Fler möjligheter skapas som gör att den enskilde kan ta ett ökat ansvar för sin friskvård och förebyggande hälso- och sjukvård.
Förtroende för hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvårdsbarometern är en nationell undersökning som visar hur människor lokalt och nationellt uppfattar hälso- och sjukvården i Sverige. Syftet med undersökningen är att fånga befolkningens syn på svensk hälso- och sjukvård – deras attityder, förtroende och uppfattning.
Förtroende för sjukvården i sin helhet
Påverkbar slutenvård vid kronisk sjukdom
Antalet slutenvårdstillfällen kan påverkas om patienter med vissa sjukdomstillstånd eller diagnoser får ett optimalt omhändertagande i den öppna vården. De kroniska sjukdomstillstånd som ingår här är hjärtsvikt, diabetes samt astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Det är avgränsat till personer 20 år och äldre och värdena är åldersstandardiserade.
Patientupplevelse av delaktighet och involvering i primärvård
Indikatorn är hämtad från Nationell patientenkät och visar andelen positiva svar om delaktighet och involvering för det senaste läkarbesöket från patienter som besökt en vård-/hälsocentral. Den avser att belysa hur väl patienten upplever att vården förmår informera och kommunicera på ett sätt som är anpassat till de egna individuella förutsättningar och på ett proaktivt sätt. Resultatet utgörs av en sammanvägd poäng av respondenternas svar på 4 frågor under dimensionen delaktighet och involvering.
Kroniskt sjuka med behandlingsplan
Allt fler personer kan bo kvar i hemmet högre upp i åldrarna jämfört med tidigare. Detta är ett resultat av den förbättrade hälsan och funktionsförmågan bland äldre, och en medveten politik från samhällets sida att styra över vårdresurser från olika former av institutionsboenden till möjligheter att bo kvar i hemmet. Detta har skett genom att hemtjänsten utökas, men också genom att alltmer förlita sig på ett ökat stöd från närstående.
Ett viktigt verktyg för att stödja äldre personer med kroniska sjukdomar är att tillsamman med dem utforma behandlingsplaner som fungerar i vardagen. Studien International Health Policy Survey (IHP) genomförs årligen i samarbete med den amerikanska stiftelsen The Commonwealth Fund. Syftet är att ge underlag till ett förbättrat beslutsfattande i hälso- och sjukvården. I ett rullande treårsschema vänder sig studien till tre olika grupper: befolkningen som helhet (från 18 år), den äldre delen av befolkningen (från 65 år) och läkare i primärvården. Här undersöks bland annat de äldres upplevelse av att de har aktuella behandlingsplaner.
Från reaktiv till proaktiv och hälsofrämjande
Hälsofrämjande, förebyggande och proaktiva insatser är det mest hållbara arbetssättet. Det skapar förutsättningar för självständighet och livskvalitet, liksom för jämlik hälsa.
Förflyttningen förväntas leda till att:
· Allt fler patienter kan få sina vårdbehov tillgodosedda i ett skede av sjukdom/ohälsa där de inte behöver sluten vård eller specialiserad öppen vård.
· Allt större del av vården sker i planerad form.
· Allt mer uppsöker vården patienter som bedöms ha risk för att utveckla sjukdom och ohälsa och/eller försämras i sin kroniska sjukdom.
· Synsättet i vården går från sjukdom och diagnos till hälsa och helhet.
Självskattad hälsa i befolkningen
Nationella Folkhälsoenkäten kartlägger bland annat i vilken grad personer som deltar i undersökningen anser sig ha en mycket bra eller bra hälsa. Undersökningen genomförs vart annat år och de resultat som anges avser de senaste 4 åren.
Fallskador bland äldre
Fallolyckor är idag den vanligaste skadeorsaken i Sverige och utgör hos äldre ett omfattande folkhälsoproblem. Fallskador kan få allvarliga konsekvenser i form av lidande och försämrad livskvalitet som rörelsesvårigheter, isolering och ökat beroende av andra.
Som indikator används antal personer som vårdats för fallskador i sluten vård eller vid läkarbesök i specialiserad öppen vård per 100 000 invånare 65 år och äldre. Värdena är åldersstandardiserade enligt befolkningen 2023.
Övervikt hos barn
Övervikt och fetma är i dag ett stort problem och det är mycket angeläget att inom bland annat barnhälsovården försöka förebygga uppkomst av, liksom utveckling av redan etablerad, övervikt. Ett barns individuella tillväxt är genetiskt programmerad men samtidigt ett känsligt mått på såväl fysiskt och psykiskt välbefinnande. Tillväxten styrs således av samverkan mellan ärftliga faktorer och omgivningsfaktorer som nutritionsförhållanden, kroppslig eller psykisk stress och sjukdom.
Till Svenska barnhälsovårdregistret, BHVQ, samlas data in från regionernas barnavårdscentraler och där fångas bland annat barnens längd och vikt och BMI kan beräknas.
Vårdtid på sjukhus
Ett proaktivt arbetssätt innebär att ohälsa och sjukdom kan fångas i ett skede där behoven kan mötas och tillgodoses i den nära vården och därmed utan att den slutna vårdens resurser behöver tas i anspråk. Då vårdtid används som indikator fångas också hur långa vårdtider som behövs för att tillgodose slutenvårdsbehoven. Ett rimligt antagande är att goda proaktiva insatser ger kortare vårdtider.
Socialstyrelsens patientregister används som källa och vårdtiden anges i ålderstandardiserade värden per 100 000 invånare enligt 2023 års befolkning. De länsuppdelade värdena baseras på patienternas hemortslän.
Från isolerade vård- och omsorgsinsatser till samordnade insatser utifrån personens fokus
Förflyttningen ska utgå från det bästa för patienten/brukaren i hela vård- och omsorgsprocessen.
Förflyttningen ska leda till bättre personcentrerad samverkan över de tre gränssnitten:
inom en och samma huvudman, mellan olika huvudmän, samt mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det ska främja gemensamt ansvarstagande och tillit och skapa förutsättningar för jämlik vård och omsorg.
I en utvecklad Nära vård är primärvården navet med ansvar för att samordna insatser inom primärvård med de insatser som sker i specialiserad vård. Formerna för remittering och konsultationer är utvecklade.
Samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård gör att patienter som inte längre behöver den slutna vårdens resurser kan skrivas ut utan fördröjning.
Verktyg för att få personcentrerade samordnade insatser är bland andra: fast vårdkontakt, individuell plan och patientkontrakt
Andel personer med fast vårdkontakt
En fast vårdkontakt ska utses för personer som så begär, eller om det är nödvändigt för att tillgodose personens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. En fast vårdkontakt ska även utses om person som skrivs in i sluten vård bedöms behöva insatser från socialtjänsten, den kommunala hälso- och sjukvården eller regionens öppna vård efter utskrivningen.
Ännu sker ingen nationell datainsamling och publicering av utfall för denna indikator. Inom utvecklingen av den Nära vården är ett arbete för att åstadkomma en över tid och mellan regioner jämförbar uppföljning angelägen.
I IHP-undersökningarna som riktas till åldrarna 65 år eller äldre frågas också efter om de har en fast läkare eller sjuksköterska som de går till för medicinsk vård. Utfallen här används därför tills vidare som indikator.
Vårdtid som utskrivningsklar
Indikatorn visar hur många dagar som utskrivningsklara patienter varit utskrivningsklara under ett år. Det indikerar hur väl samordningen mellan den slutna vården, den öppna vården och den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten fungerar i samband med utskrivning från slutenvård. Den 1 januari 2018 trädde en ny lag i kraft, Lag (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Den reglerar bland annat samverkan vid planering av insatser för enskilda som efter att de skrivits ut från sluten vård kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den regionfinansierade öppna vården, samt hur insatserna ska planeras för enskilda som efter utskrivning behöver insatser från flera berörda enheter inom de aktuella verksamheterna.
Indikatorn belyser alltså följsamhet och effekter av den nya lagstiftningen och av utvecklingen mot en Nära vård. Den görs jämförbar över tid och mellan län genom att den relateras till antalet invånare 65 år och äldre.
Andel personer med samordnad individuell plan
När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten ska landstinget tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. (16 Kap 4§ HSL). Det gäller även i samband med utskrivning från sluten hälso- och sjukvård om patienten efter utskrivningen behöver insatser från både region och kommun i form av hälso- och sjukvård eller socialtjänst.
Indikatorn utvecklas inom PrimärvårdsKvalitet och visar andelen patienter i primärvården med samordnad individuell plan upprättade de senaste 18 månaderna.
Brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård
Svenska palliativregistret fångar uppgifter om ungefär hälften av alla dödsfall i landet. Bland annat besvarar vårdpersonal en enkät med cirka 30 frågor som handlar om hur vården varit sista veckan i livet, Personalen använder sedan resultaten för att se vilken kvalitet som vården håller och vad som behöver förbättras.
En av de parametrar som följs är förekomsten av brytpunktssamtal, ett samtal mellan ansvarig läkare eller tjänstgörande läkare och patient om ställningstagandet att övergå till palliativ vård i livets slutskede. Där diskuteras utifrån patientens tillstånd innehållet i den fortsatta vården, behov och önskemål.
Medarbetare
Omställningen till nära vård sätter primärvården i fokus och utgår från att allt mer av vården ska ske i primärvårdsform. Avsikten är att göra primärvården till basen och navet i hälso- och sjukvården i nära samspel med annan hälso- och sjukvård i regioner och kommuner, och med socialtjänsten.
Medarbetarengagemang
SKR och RKA lägger stor vikt vid att utvärdera verksamheterna i kommuner och regioner utifrån resultat och kvalitet. Medarbetarnas bidrag är i högsta grad kopplat till detta och därmed också den arbetsgivarpolitik som bedrivs på arbetsplatsen och arbetsgivarpolitiken är ett styrmedel för att nå goda verksamhetsresultat.
Avsikten med HME (Hållbart medarbetarengagemang) är att utvärdera de delar av arbetsgivarpolitiken i kommuner och regioner som handlar om att styra mot bra resultat genom att ge förutsättningar för ett starkt medarbetarengagemang. Medarbetarengagemang bedöms vara en av de viktigaste förutsättningarna för en organisations förmåga att nå goda resultat. I personalintensiva verksamheter, som de inom kommuner och regioner, är detta särskilt tydligt.
HME används inom ett 80-tal kommuners äldreomsorg, hemtjänst och äldreboende och kan följas över tid.
Här har motivationsindex valts. Det väger samman svaren enligt en 5-gradig skala på påståendena:
Mitt arbete känns meningsfullt.
Jag lär nytt och utvecklas i mitt dagliga arbete.
Jag ser fram emot att gå till arbetet.
Andel ST-läkare i allmänmedicin
Utvecklingen av Nära vård är ett sätt att möta ett förändrat hälso- och sjukdomspanorama. En ändamålsenlig kompetensförsörjning är ett medel för utveckling och omställning till en Nära vård. Tillgång till ändamålsenlig personalstatistik underlättar det strategiska arbete med prognoser och dimensionering av bland annat läkarnas AT och ST som regionerna bedriver i syfte att den långsiktiga tillgången till läkare ska motsvara befolkningens behov.
Som arbetsgivarorganisation har SKR tillgång till en mängd uppgifter om de medarbetare som är anställda i regioner och kommuner. I en PM från 2022-01-30 Läkartillgång i primärvården är uppgifter om läkare i primärvården sammanställda och redovisade på en mer detaljerad nivå än vad som annars publiceras på SKRs hemsida, i databasen Kolada och i rapporten ”Personalen i välfärden”.
Antalen visas i faktiska tal för hela landet och per 100 000 invånare för de 21 regionerna för jämförelsens skull.
