Patientsäkerhet 2024

Läkemedelsbehandling är en av de viktigaste åtgärderna inom sjukvården men medför också betydande risker för patienterna. Särskilt de patienter som är äldre och har flera olika sjukdomar och olika läkemedel samtidigt löper ökad risk för oönskade biverkningar och vårdskador.

Med allt högre antibiotikaanvändning riskeras en situation där patienter med allvarliga infektioner inte längre kan få effektiv behandling. Antibiotika ska alltså inte användas i onödan. Det finns ingen fastställd optimal nivå för användningen av antibiotika. Strama (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) arbetar i alla regioner och har angett ett långsiktigt mål på 250 expedierade recept per 1000 invånare och år. 

Med patientdelaktighet menas att patienten medverkar och har medinflytande i sin vård. Varje patient har unik kunskap om sig själv och sina behov och vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Om patienten är väl insatt i varför och hur olika moment i undersökning och behandling ska genomföras, ökar förutsättningarna att vårdförloppet blir som planerat och att avvikelser uppmärksammas och kan åtgärdas.

Det är viktigt att patientens delaktighet utgår från den enskilde patientens behov och önskemål. Patientdelaktighet måste vara frivilligt. En patient som inte vill eller kan ta aktiv del i sin vård och behandling ska aldrig riskera att få en sämre anpassad vård. När patienten inte aktivt kan medverka behöver vårdpersonalen säkra att patientens perspektiv tas tillvara. 

Patientdelaktighet betyder också att patienten ges möjlighet till att delta i patientsäkerhetsarbetet. Genom en systematisk klagomålshantering kan risker och brister fångas upp genom patienterna och användas i det systematiska patientsäkerhetsarbetet. Vården kan också aktivt efterfråga patienternas synpunkter på patientsäkerheten eller knyta ett patientråd till verksamheten.

Genom att involvera och göra patienter delaktiga i vård och behandling blir patienten en medskapare till en säkrare vård. Patienten som medskapare är en grundläggande förutsättning för en säker vård i Agera för säker vård Nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet 2025 - 2030.

Bestämmelser om delaktighet finns i 5 kap. patientlag (2014:821). Patientlagen syftar till att stärka och tydliggöra patientens ställning inom hälso- och sjukvården samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet.

Nationellt gemensamma undersökningar genomförs vartannat år inom primärvård, somatisk öppen- och slutenvård, akutmottagningar samt psykiatrisk öppen- och slutenvård. De regioner som önskar kan genomföra så kallade mellanårsundersökningar eller extraundersökningar inom dessa eller andra områden. Inom primärvården genomfördes den senaste gemensamma undersökningen 2023.

Multidisciplinär konferens (MDK) är en viktig del i diagnostik och bedömning av patienter med cancer. MDK bygger på ett deltagande av flera olika specialiteter och professioner exempelvis kirurg, onkolog, lungmedicinsk specialist, radiolog och patolog samt kontaktsjuksköterska. Att göra en omfattande bedömning av cancersjukdomen utifrån olika delar och professioners kunskap behövs för att man ska kunna optimera och individanpassa behandling/vården. MDK är särskilt viktig när det är svårt att värdera nyttan av olika behandlingar ex operation, strålbehandling och läkemedelsbehandling, och flera behandlingar kan behöva kombineras. Effektivt och optimalt samarbete över gränser möjliggör snabb start av för patienten optimerad behandling, vilket minskar patienters sjukdomstid, återfallsrisk och totala behandlingsbehov.

Resultatet av indikatorn speglar om en struktur för omhändertagandet av patienter med lungcancer finns inom regionen och i vilken grad samverkan sker mellan olika aktörer för att säkerställa adekvat omhändertagande och erbjuda den för patienten bästa vården.

I Sverige drabbas cirka 3 800 personer av lungcancer varje år, vilket gör den till den femte vanligaste cancerformen i Sverige.

Samordning av vården är av vikt vid vård framför allt när flera aktörer eller huvudmän är involverade och ansvaret kan vara delat. Indikatorer som kan mäta detta saknas men man kan se denna indikator som ett mått på det utifrån en vanlig cancersjukdom.

Oönskade fördröjningar i vårdkedjan ökar risken för vårdskador. Försenad bedömning, diagnos och åtgärd kan göra det svårare att behandla ett tillstånd och öka risken för men och komplikationer. Väntan i sig kan också innebära en kroppslig påfrestning för patienten på både kort och lång sikt. I detta avsnitt beskrivs några viktiga aspekter av om vården ges i rätt tid inom såväl akut som planerad vård. 

Vårdhygien är en del i patientsäkerhetsarbetet och handlar om att förebygga vårdrelaterade infektioner och smittspridning inom vården, tandvården och omsorgen. Det är också en viktig del i arbetet mot antibiotikaresistens.

Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125) ställer krav på att vården ska vara av god hygienisk standard. Lokaler, utrustning och hela verksamheten ska utformas så att risken för infektioner och smittspridning minimeras. En god hygienisk standard berör alla som arbetar och vistas inom vård, tandvård och omsorgsverksamhet. Det gäller både vård- och omsorgstagare, personal, närstående och besökare. Vård- och omsorgspersonalen ska ha kunskap om vårdhygien och det ska finnas tillgång till vårdhygienisk expertis både i det förebyggande arbetet och vid akuta problem.

Vårdrelaterade infektioner är en mycket vanlig vårdskada i Sverige. Arbetet med att förebygga vårdrelaterade infektioner är lika angeläget inom omsorgen som inom hälso- och sjukvården. Basal hygien innebär att ha god handhygien och att använda arbetskläder, skyddshandskar och skyddskläder för att förhindra smittspridning och vårdrelaterade infektioner. En av de viktigaste åtgärderna för att förebygga infektioner och smittspridning i vård och omsorg är att ha en god följsamhet till basala hygienrutiner. Personal inom hälso- och sjukvård, tandvård och omsorg ska använda basala hygienrutiner i sitt arbete.

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg innehåller bestämmelser om basal hygien och gäller för alla verksamheter inom hälso- och sjukvård. De gäller även för verksamheter inom tandvård och vid arbete inom hemtjänsten, särskilda boenden och vissa LSS-boenden.

Följsamheten till BHK har fram till och med år 2023 följts upp på initiativ av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). I nuläget saknar regioner och kommuner gemensam metodik för uppföljning av BHK och nationell data saknas. 

Med vårdplatser avses antal platser på sjukhus eller vårdinrättningar där patienter kan få vård och sova över (dygnet runt-vård). Det ska råda balans mellan vårdplatsbehov och vårdplatskapacitet. Disponibla vårdplatser ska finnas tillgängliga där de behövs, när de behövs. Vårdplatser måste vara korrekt utrustade med de resurser som behövs för att ge säker och effektiv vård. Vårdplatser ska vara utformade så att både personal och patienter kan röra sig säkert och enkelt, och de ska uppfylla säkerhetskrav för att förhindra fallolyckor och andra skador.

Vårdplatsbrist är ett begrepp som används för att beskriva en situation där det inte finns tillräckligt med vårdplatser, ofta inom sjukhus eller vårdinrättningar, för att ta emot alla patienter som behöver vård. Det kan uppstå när det är för många patienter i behov av akut eller planerad vård, vilket leder till att patienter inte kan få tillgång till den vård de behöver på ett snabbt eller effektivt sätt.

Vårdplatsbrist kan ha allvarliga konsekvenser för både patienter och personal. Vårdplatsbristen leder till bland annat bristande tillgänglighet, arbetsmiljöproblem, patientsäkerhetsrisker och en försämrad vårdkvalitet.

Strategiskt arbete med god planering är ett viktigt område inom hälso- och sjukvården, särskilt för att hantera resurser effektivt och säkerställa att patienter får den vård de behöver utan onödiga förseningar eller risker. Effektiv planering av vårdplatser är avgörande för att förebygga eller minska vårdplatsbrist. 

Utlokaliserad patient innebär att en patient vårdas på en annan vårdenhet än den som har specifik kompetens och det medicinska ansvaret för patienten. Disponibel vårdplats är en vårdplats i sluten vård med fysisk utformning, utrustning och bemanning som tryggar patientsäkerhet och arbetsmiljö.

Sannolikheten för vårdskada är högre för en patient som vårdas på en utlokaliserad plats. Det i jämförelse med om patienten vårdas där det finns kompetens och medicinskt ansvar för den typ av sjukdomstillstånd som patienten har.

En viktig aspekt av såväl tillgänglighet som kvalitet i vården är att en person har tillgång till rätt resurser och kompetens i förhållande till de behov hen har. En given tolkning av en utlokalisering är att tillgången till slutenvårdsresurser inte var tillräckliga vid tillfället. Det är viktigt att förstå vari riskerna består för att kunna ha möjlighet att säkerställa en god och säker vård. Men indikatorn bedöms även indirekt kunna spegla hur vårdsystemet som helhet utvecklas. Genom att arbeta strategiskt kan utlokaliseringar förebyggas.

Som ett steg i arbetet för ökad patientsäkerhet har SKR och Socialstyrelsen tillsammans med regionerna utvecklat en metod för att följa upp förekomsten av utlokaliserade patienter inom somatisk och psykiatrisk slutenvård. Metoden utgår från gemensamma definitioner av centrala begrepp, vilka finns samlade i Socialstyrelsens termbank.

Indikatorerna visar antal utlokaliseringar i somatisk slutenvård samt i psykiatrisk slutenvård per hundra disponibla vårdplatser.

Överbeläggning innebär att en patient vårdas på en vårdplats som inte uppfyller kraven på fysisk utformning, utrustning och bemanning som tryggar patientsäkerhet och arbetsmiljö. En disponibel vårdplats definieras som en vårdplats i sluten vård, med fysisk utformning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö.

Det finns samband mellan överbeläggningar och medicinska risker, såsom ökad smittspridning, ökad infektionsrisk och ökad risk för läkemedelsfel, och även samband med vård av sämre kvalitet.

En viktig aspekt av såväl tillgänglighet som kvalitet i vården är att en person har tillgång till rätt resurser och kompetens i förhållande till de behov hen har. En given tolkning av en överbeläggning är att tillgången till slutenvårdsresurser inte var tillräckliga vid tillfället. Det är viktigt att förstå vari riskerna består för att kunna ha möjlighet att säkerställa en god och säker vård. Men indikatorn bedöms även indirekt kunna spegla hur vårdsystemet som helhet utvecklas. Genom att arbeta strategiskt kan utlokaliseringar förebyggas.

Som ett steg i arbetet för ökad patientsäkerhet har SKR och Socialstyrelsen tillsammans med regionerna utvecklat en metod för att följa upp förekomsten av överbeläggningar inom somatisk och psykiatrisk slutenvård. Metoden utgår från gemensamma definitioner av centrala begrepp, vilka finns samlade i Socialstyrelsens termbank.

Indikatorerna visar antal överbeläggningar i somatisk slutenvård samt i psykiatrisk slutenvård per hundra disponibla vårdplatser.

Enligt patientsäkerhetslagen definieras vårdskada som lidande, kroppslig eller psykisk skada, samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder vidtagits av hälso- och sjukvården.

Patientsäkerhet är ett grundläggande krav och handlar om kvalitet på den vård som bedrivs men är svår att mäta. Det handlar inte bara om vårdskador utan är mer komplext. Dock finns vårdskadetyper som förekommer oftare än andra. Dessa mäts via olika metoder för att ge vården ett stöd i patientsäkerhetsarbetet. Ofta är det brister i organisationen som är orsaken till att patienter skadas. Det kan handla om både brister i rutiner och efterlevnad av befintliga rutiner, samt brister i teknik, kommunikation och information. Exempel på vanliga vårdskador är vårdrelaterade infektioner, fallskador, trycksår, blåsöverfyllnad och avvikelser kring läkemedelsordinationer.

En vårdrelaterad infektion (VRI) är en infektion som patienten förvärvat under en sjukhusvistelse. Många infektioner är undvikbara och klassificeras därför som vårdskador.

VRI är den vanligaste förekommande vårdskadan och skapar stort lidande hos patienter, en kraftigt ökad belastning på sjukvården och genererar stora ekonomiska kostnader för samhället. Ett flertal arbeten bedrivs nationellt för att minska förekomsten av VRI.

Trycksår är en skada i huden eller underliggande vävnad som är orsakad av tryck eller när huden förskjuts. Hudskadan uppstår ofta hos personer som är sängliggande eller förblir sittandes i samma position under längre perioder.

Trycksår är en av de vanligaste förekommande vårdskadorna. Trycksår skapar stort lidande hos patienter, kräver mycket personalkrävande behandling och är dyrbar för sjukvården. Det finns stora variationer mellan regionernas förekomst av trycksår, vilket tyder på att det finns stor potential och möjligheter att förbättra och minska andelen trycksår i svensk sjukvård. Riskbedömning i samband med inläggning är en viktig faktor.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har administrerat ett flertal olika mätningar inom patientsäkerhet som markörbaserad journalgranskning (MJG) samt så kallade punktprevalensmätningar (PPM), vilket innebär mätning av förekomst (prevalens) vid en bestämd tidpunkt. Den nationella sammanställningen av dessa data har upphört efter 2023.

Socialstyrelsen har en webbplats med ett samlat stöd för patientsäkerhet. Där kan man även hitta länkar till andra organisationer som aktivt arbetar med patientsäkerhet.

Oplanerad återinskrivning inom vård och behandling kan innebära flera risker både för patienten och för vårdsystemet. Om återinskrivningen sker oplanerat kan det indikera att den tidigare behandlingen inte var tillräcklig eller effektiv. Patienten kan återvända med förvärrade symptom eller nya komplikationer som kan göra behandlingen mer komplicerad.

Oplanerade återinskrivningar innebär högre belastning på sjukvårdsresurser som vårdpersonal, vårdplatser och utrustning, vilket kan medföra ökade kostnader och resursbrist. Om återinskrivningen sker snabbt efter en tidigare utskrivning, kan det bli svårt att upprätthålla en kontinuitet i vården. Det kan också leda till att viktiga detaljer om patientens hälsotillstånd går förlorade vid överföring mellan olika vårdgivare.

Om återinskrivningen inte är planerad kan det vara ett tecken på att patienten inte fått tillräcklig uppföljning eller rådgivning efter utskrivningen. Detta kan leda till att viktiga steg i rehabilitering eller behandling inte har genomförts på rätt sätt. Oplanerade återinskrivningar kan också innebära att det finns en risk för felmedicinering eller interaktioner om patienten inte har fått ordentlig instruktion eller uppföljning kring sina läkemedel.

Det är därför viktigt att vårdgivare noggrant planerar och övervakar patienternas utskrivningar och ser till att det finns en adekvat uppföljning för att minska risken för oplanerade återinskrivningar. Att minska oplanerade återinskrivningar inom sjukvården är ett viktigt mål för att förbättra vårdens kvalitet, effektivitet och patientens hälsa. En kombination av förbättrad planering, utbildning, uppföljning och samordning mellan olika vårdgivare behövs. Det handlar också om att använda data för att förutsäga vilka patienter som är i riskzonen och vidta förebyggande åtgärder.